Börjar bli så otroligt nervös nu, inte många dagar kvar till vi ska gå på läkarbesöket som vi nu har beställt tid för att kunna få hjälp, hjälp med att skaffa barn då vi inte kan klara av det själva! Är nervös och rädd för vad det ska säga och göra med oss. Fast jag eller vi hoppas på de allra bästa!

Jag är nyfiken på vad de ska göra när vi väl är där. Antar att min kära make ska få sina simmare testade, men vad de ska göra med mig de vet jag inte alls! Någon som vet vad vi ska vara med om?

//
A...

Är dagen jag väntar på men en stor klump i magen av nervositet, det är då jag och mannen min ska till Privatkliniken. Vad exakt som ska göras de vet jag inte, därför är jag lite rädd för vad som väntas skall. De enda jag vet är att vi båda skulle med och att det kostade 600 kr.

Rädslan är stor för vad de ska göra, vad som är fel och vad som kommer hända efter detta möttet.

Jag hoppas på att få hjälp till att kunna bli gravid, eller att det ska kunna gå fortare.

Men ibland undrar jag varför? Varför ska detta hända mig?! Vad har jag gjort för fel?! Medans de finns de i världen som inte kan ta hand om de barnen de har utan skaffar bara fler? Vad är det då med mig?! Är jag en av de som inte kan ta hand om ett barn?!

Jag har alltid trott att jag kunnat det då jag alltid har tagit hand om andra människor sedan jag var i 6-7 årsåldern och gick i förskoleklassen! Jag ville aldrig se någon sitta/vara ensam utan då gick jag och satt/var med den för att de skulle slippa vara ensam. Eller när jag gick hem till de gamla damerna och herrarna vi hade i området där jag bodde, jag kunde inte var gammal men satt ändå och drack kaffe med dem bara för att förgylla deras dag. Eller när min syster/systrar frågade om jag kunde sitta barnvakt. När jag var 15 år tog jag hand om 2 barn helt själv om dagarna, den ena var inte med ett halv år medans den andra var ungefär 3 år gammal. Varje dag tog jag hand om de båda och på natten gick jag upp med den lille?!

Men de är kanske inte meningen att jag ska få bli mamma, mamma till mina egna små hjärtan?!

Denna rädslan kommer ofta upp i mig att om de inte är meningen att jag ska bli mamma! Vad är då meningen med mitt liv?! För jag tror att alla har en mening med något i livet!

Dessa rädslor vågar jag inte ta upp, varför vet jag inte utan de har bara blivit så. Men hoppas, ber och önskar med hela mitt hjärta att jag en vacker dag ska få ett plus på den där stickan, att jag en dag ska få se de lilla livet på den där skärmen, att jag en dag ska få känna de bubblar i magen, att jag en dag ska få känna den första sparken, att jag en dag ska få gå igenom en förlossning, att jag en dag ska få vara MAMMA!!!

// A...

Tänkte nu att de var dags att börja ta tag i och berätta om mina innersta tankar. Får se om jag får lättare att skriva av mig än att berätta då jag gärna inte vill/vågar att prata med människor i min närhet har jag valt att göra denna blogg hemlig och för att de ska bli lättare för mig att våga jobba och bearbeta mitt liv och allt som händer runt omkring, att dela med mig till andra utan att känna att jag lämnar ut för mycket om mig själv! En vacker dag kanske jag väljer att lägga ut och visa vem jag är men just nu orkar jag inte det för att många i min närhet inte förstår det jobbiga.

Jag är en tjej på 23 år bor i en liten håla tillsammans med min man. Vi har nu varit gifta i 1 år och 3 månader och varit tillsammans i snart 3 år. Och drömmen om en liten har följt mig sedan jag var 16 år. Men inget har hänt. Har haft eller vad jag trott varit gravid 3 gånger men fått missfall varenda gång (gravtest varit positivt). Och nu har jag min man kämpat i 1 år för att bli gravida.

När jag var 19 år gammal så fick jag reda på att jag hade cellförändringar på min livmodertapp. Anledningen till att de kom fram till detta var att jag blödde mycket och de inte slutade. De trodde först att de berodde på p-staven jag hade insatt men då blödningarna inte slutade efter jag plockade ut den så genimgick de en undersökning och såg då mina cellförändringar de såg också att jag hade HP-viruset. Jag har blivit behandlad 3 gånger för detta men det har ej ännu försvunnit.

Har fått höra av olika läkare olika saker men vet inte riktigt vad jag ska tro på vad anledningen av missfallen varit. Den ene säger att de kan bero på cellförändringarna och den andra säger att de kan inte påverka så, så vet inte vad jag ska tro på. NU har det i allfall gått så lång att jag och min man har sökt hjälp. Hjälp för att kunna få min dröm i uppfyllelse, drömmen om att få bli mamma till en liten.

I denna blogg kommer ni att få följa mig och våran väg till att försöka uppfylla drömmen om en liten.

Hoppas på intressant läsning för eran skull!

// A.