Tack för all respons på mitt förrän inlägg, det värmer verkligen att ha så många som bryr sig om en. Att vi inte står ensamma i detta. Tack så mycket till alla er??

Idag blir ännu en hemma sittardag, skulle egentligen kört till min syster men hon ville inte jag skulle komma för att de skulle bli mer oväder i eftermiddag, förstår ju att hon bara vill vara rädd om mig! Men tråkigt ändå för jag ville ju hitta på något idag annars kommer jag bara sitta och tänka på de här beskedet. Som jag inte riktigt kan bestämma mig är någon positivt eller ett totalt bakslag!
Funderar på om tabletterna kommer att hjälpa (jag ska äta lite längre fram) eller inte. Hjälper inte dem så lär det bli IVF och då är det 40%chans att de skulle lyckas och de är ju inte mkt! Så tankarna går fram och tillbaka men är de så att tabletterna funkar ökar det också chansen att det blir tvillingar/trillingar och då har jag verkligen fått mer än jag önskar mig, hur ska jag i såfall klara det? Det kommer bli totalt kaos i såfall. Och mannen skulle inte bli förvånad om de skulle bli tvillingar, för han har alltid sagt att han tror det blir det bara för ATT haha. Men de är bara att vänta och se. Men denna väntan, jag vill inte vänta mer. 2 års tid är länge nog!

Nä nu får jag väl försöka göra lite nytta istället för att bara tänka, försöka dra mig ur deppandet, i allafall för en stund!

Ha en bra dag så hörs vi väl senare! // Angelika

Ja de är dem verkligen och jag hoppas jag inte behöver vänta så länge till! ??

Jag börjar med en del av mina tankar och det är väl att jag funderar på att äntligen låsa upp bloggen! Att de är dags att visa för de som inte vet vad jag känner får reda på det. Att stå för mina känslor, att stå för vad som är fel med mig. Jag kan inte hjälpa mina svårígheter. Och inte de som läkaren berättade för mig/oss igår.

Det är så här att anledningen till att jag inte kan bli gravid är för att jag lider av någontsom heter PCO och jag kan inte bli gravid utan medicinsk hjälp.

Här nedan länkar jag in till 1177´s hemsida med info till er Som inte vet vad PCO är. 

http://www.1177.se/Jonkopings-lan/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/

Då är dagen här, dagen som man fasat lite för! Jag är lite rädd för vad som komma skall, för vad som ligger framför! Idag är det sära läkarbesöket som jag skulle på. Där jag inte riktigt vet vad som händer. Men enligt barnmorskan ska de bli en gynekologisk undersökning (det har jag gjort så många gånger förut så den biten är ingen fara), men skulle tydligen spolas och sen få höra utlåtandet vad som är fel på mig, varför jag inte kan få bli mamma! Jag har mixade känslor där jag både vill och inte vill veta! Men ska väl bli skönt att veta så man slipper gå och vänta längre! Hoppas allt går som vi vill idag!

Nej nu ska jag ta och göra lite måsten innan det är dags för sjukhuset! Ha en bra dag mina vänner, jag berättar när jag kan och orkar!

// A...

Min väntan är kanske över! Fick mail idag om att jag var välkommen på en arbetarekrytering!!så nu är det bara att hoppas och hålla tummarna! Vill verkligen komma igång och jobba nu igen är så trött på att bara gå hemma hela tiden! :)

Som rubriken lyder, när är det min tur att få känna på den stora glädjen att få ett plus på Stickan? Att få kunna berätta glädjen för mannen att vi ska ha en bebis!? Och sedan få berätta för våra nära och kära att nu är det äntligen vår tur! Min tur att få handel här lilla livet i min mage, att få känna den växa, första sparken, ultraljud! Ja allt som hör en graviditet och bebis till? Jag känner en sådan stor avundsjuka på många i min närhet just nu som har och får uppleva denna glädjen nu.

Kan man både glädjas och vara avundsjuk?

Denna väntan! Längtan blir ju inte mindre kan jag lova.

Jag försöker att hitta på annat så jag inte tänker på det, men just nu är det inte lätt med huvudsysslan jag har (arbetslös), vill bara börja jobba och få andra tankar och kanske lägga denna längtan bakom mig! Många säger att sluta vänta på det så kommer det! Men de är inte lätt just! Jag vill men jag kan inte! Känns som jag har så många krav på mig med allt som hör vardagen till att jag orkar inte mer. Inland vill jag bara ge upp och lägga mig ner och försvinna! Men kan inte göra det, är inte rätt mot dem som står mig nära, utan de är bara att bryta ihop och sen börja om igen och ta sig i kragen och resa sig upp igen. Jag är van vid att ha de jobbigt, tack vare mitt handikapp (mina inlärningsproblem) så får jag kämpa mer än vad många behöver, jag har fallit många gånger pågrund av de men jag har alltid rest mig upp igen och starkare på andra sidan även om jag inte kunnat se de då, kan jag se de ett tag efter! Som med skolan och mitt körkort till exempel! Skam den som ger sig! Men de känns inte som de ska gå vår väg med våran dröm om en liten!

Ja jag vet att de finns andra vägar och alternativ till en liten! Men kan jag verkligen älska ett barn som ej burit på själv lika mycket som om jag burit det?

Hmm livet är svårt med stora frågor. Får försöka tänka positivt! Finns ju dem som blivit gravida efter denna spolningen jag snart ska genomföra (för att se om mina äggledare är för trånga) så får hoppas på att detta blir min tur då!

// A

så fruktansvärt dålig jag har varit på att uppdatera, förlåt mina vänner. Nu ska jag ta igen det och försöka komma igång igen med att blogga! Har ju hänt en del sedan sista inlägget så jag får väl börja därifrån.

Senaste jag skrev var ju den 16 Januari 2013 och det är ju ungefär 1 helt år sedan. De inlägget kan ni läsa via länken om ni vill.

http://drommenomenliten.bloggplatsen.se/2013/01/16/9319100-onsdag/

Men jag ska berätta att de provsvaren jag gick och väntade på kom kort därefter och svaren löd som såhär att jag hade en förhöjning  utav manliga hormoner i min kropp och att de som skule hjälpa var att gå ner i vikt och sen inget mer, vilken hjälp man fick där då det var en ändå stor besvikelse. Men mannen fick också svar på sina prover och det var helt normala. 1 år har gått och fortfarande ingen bebis här inte. Jag väntar och längtar fortfarande. Men mycket annat roligt har ändå hänt det senaste året fram till idag! :D

Och mina vänner jag är nu färdig med min utbilding så nu är jag färdig undersköterska och blev klar Juni 2012 men nackdelen är att jag fortfarande ej har fått jobb så de är tråkigt. Men men de kommer väl.

Juni 2013 gjorde jag även min allra första stora resa utomland och då åkte jag till USA åh vilken kärlek jag känner för detta land och jag kommer defenetivt att åka tillbaka igen SNART!

Men jag vill också berätta att vi har påbörjat ännu en utredning och mer hjälp får vi denna gången och det känns skönt. De senaste provsvaren visade normalt på mig vilket betyder att de 12 kilona jag ner under somamren/hösten har fungerat så de är bar att fortsätta de spåret så idag jag faktskt med i viktklubb och ska påbörja min resa med att gå ner 25 kilo och jag ska lyckas! Så här är en ny kategori som heter viktminskning så håll utkik även där mina vänner om ni vill följa min resa på även den biten.

Just nu har vi 1 läkarbesök framför oss och det är  ett besök med en läkare där han/hon ska göra en gynundersökning och han/hon ska kolla mina äggstockar och äggledare och se fall de är för trångt och jag fattar detta rätt så är det enda man isåfall kan göra är IVF och det skrämmer mig lite för de är inte alla som lyckas bli gravida via IVF heller och jag måste även gå ner till ett visst BMI för att få mer hjälp där av min viktminskning på 25 kilo.

Så ja nu vet ni vad som hänt de senaste året. Jag ska försöka skriva regelbundet och jag ska försöka att inte vänta 1 helt år till innan ni får ta del av vad som händer!

 Ha de nu bra så hörs vi snart mina vänner!

Kramar

// A