Känsliga läsare varnas!! :)

Ja jag hade inte jätte tydliga tecken på att den skulle starta hade haft lite mensvärk några kvällar innan men försvunnit direkt när man sovit och vaknade på morgonen. Hade misstänk slempropp som gått några veckor innan :)

Men söndagen den 28/2 var allt annorlunda jag kände mig konstig hela dagen frös och var varm om vartannat och kände mig nästan febrig som om jag hade maginfluensa och det hade ju inte varit kul att få i vecka 38 (37+1) men då jag varken spytt eller gjort nummer 2 gick jag och mannen ner till kyrkan och skulle vara med en stund innan Simon skulle på innebandyn så jag fick komma ut en stund och inte bara sitta inne hela dagen och går då med Simon hem när han går för att de inte skulle bli för mycket.

Men när vi sitter där i kyrkbänken så känner jag att får ont i magen men släpper efter en liten stund.
18:00 var jag hemma igen så fick jag "mensvärk" men de var jag van vid så tänkte inte mer på det utan försökte vila nu när jag var hemma. Låg på soffan fram till vid 23:00 tiden när vi gick och la oss för att sova då Simon skulle upp och jobba på måndagen.
Somnar då med honom men vaknar typ 1 gång i timmen. Känner ett tryck neråt precis som jag behöver bajsa men kommer inget.

Vid ca 01:45 och då är vi ju inne på den 29/2 var jag på toa igen och känner fortfarande trycket neråt och att jag behöver bajsa. Ser då blod på pappret och känner fortfarande av "mensvärken", går in till Simon och väcker honom då de är klarrött blod. Så han säger att de är bara att ringa till förlossningen.

Ringer förlossningen 02:12 (kollade upp det i telefonen) och då vill de jag ska komma in för en kontroll så det var bara att säga till Simon att vi skulle åka in. Ringer även Emelie 02:18 (kollade också upp detta) och säger att vi måste åka in och frågar då om hon skulle åka med eller hon skulle avvakta så vi skulle ringa igen om vi fick stanna kvar. Hon valde att avvakta då jag inte hade några känningar merän "mensvärk". När jag lagt på med henne ändrade värkarna sig och jag säger det till Simon att detta måste vara värkar då jag inte känt det tidigare. Men vi tänkte ju att vi stressar inte iväg då de inte var så farligt och som förstföderska kommer de ta tid så tid har vi på oss. Och jag känner fortfarande trycket neråt som om jag behöver bajsa så jag går på toa ett par gånger innan vi sätter oss i bilen för att köra till sjukhuset. Emelie hör av sig innan vi kört och säger att hon följer med ändå.

Vi bestämmer då att möta upp henne på Statoil i Örkelljunga så åker hon med oss in och då har jag ganska regelbundna värkar med ca 2-3 minuters mellanrum men tyckte ändå inte de var så märkvärdigt.

Vi är inne på förlossningen 03:30.
Känner något som smäller till i hissen påväg upp och säger då att jag tror mitt vatten gick nyss och känner då på byxor men är inte blött. Väl uppe tar de in mig i ett rum för kontroll och under undersökningen känner hon bebis huvud, är öppen 3 cm och hon kände inget fostervatten eller såg en del sippra.

Så de ville koppla upp mig på CTG för att kunna ha koll på bebis och se mina värkar. Men jag klarade inte av att ligga där då jag fick panik under värkarna och ville bara upp och röra mig. Sa till Simon och Emelie att de fick komma och ta bort skiten innan jag slog ihjäl någon. Så det var ju bara att larma. BM ville gärna jag skulle ligga kvar så de kunde få en bra kurva på hur allt låg till men jag total vägra så hon beslöt att vi skulle flytta oss över till förlossningenrummet och istället sätta en elektrod på bebisen så de kunde ha koll på den så istället. Medans Simon följer med BM som förbereder förlossningsrummet passar jag på att stäng in mig på toa och vill sköta mig själv. Emelie är kvar i kontrollrummet och hör mig när jag får värkar och blir orolig och frågar om jag behöver hjälp och då skriker jag nej jag klarar mig. Efter en liten stund är BM tillbaka med ett gåbord så jag fick inte stanna kvar på toan längre utan då är det dags att gå in i förlossningsrummet.

Väl inne på rummet så släpper jag gåbordet och stänger åter in mig toa och vill klara mig själv. Jag hör dem andra prata i andra rummet men stänger dem ute mig och fokuserar på värkarna istället. Men där fick jag inte stanna länge för de vill ju ha koll på både mig och bebis så undersköterskan hämtar mig och följer och hjälper mig upp i sängen där BM ska undersöka mig och sätta en elektrod på bebis huvud då hade jag även börjat använda lustgasen flitigt. Hör under tiden jag pausar och försöker fokusera på att vila till nästa värk då hör jag BM säga att vi hinner inte diskutera någon annan smärtlindring utan du får klara dig på bara lustgasen för där är bara en kant kvar så de är snart dags att börja krysta då är klockan 04:50 och 05:19 får jag upp min älskade son på bröstet, han vägde 3160 och var 50 cm lång och fick namnet Theo :)??


Förlåt för om det verkar rörigt! ??

Ja nu har jag varit dålig igen på att skriva här inne! Haha men de har varit svårt att hitta tid och sen har jag väl inte riktigt haft lust då massa annat har hänt! :)

Sist jag skrev så berättade jag att de var äntligen våran tur att få äran att bli föräldrar :) Nu har tiden gått fort och vi har kommit fram till vecka 38 + 6 om han skulle legat kvar i magen då vill säga :) Nej min lille gosse valde att titta ut den 29/2 i vecka 37+2. Ja han föddes på självaste skottdagen! Så pappa Simon och moster Fia gissade rätt på när han skulle komma :) Så här ligger jag nu med en bebis på 11 dagar bredvid mig och han är det finaste jag någonsin sett. Mitt mirakel! Jag trodde aldrig detta var möjligt då vi var planerade att göra IVF 2 månader efter att jag blev gravid? men nu är vi här med 7 dagar kvar till beräknad förlossning och han är redan ute :) Allt gick så väldigt snabbt så det har varit svårt att förstå att han är här och att han är vår. Vi väntar än idag på att de ska knacka på dörren och hans föräldrar ska komma och hämta honom då vi bara sitter barnvakt, men nej det kommer inte att ske för han är VÅR!

Vilken kärlek man kan känna till en sådan här liten krabat! ? Nej nu är det dags för blöjbyte! Men återkommer (jag lovar) lite senare med min förlossningsberättelse :)

Ha en bra dag!

Bilderna är tagna veckan innan bebis kom :)

Ja så dålig på att uppdatera här fast jag jag har appen i mobilen!

Men måste verkligen försöka bli bättre, har ändå en hel del som är nyfikna på vad som händer!!

Men kan säga som så att våran dröm har blivit vi sann precis som det står i rubriken!

Vi väntar en liten! Har nu gått merän halvvägs och vi är så otroligt glada fast det är svårt att förstå att de är sant! Våran bebis mår bra och växer på som den ska och beräknas komma i mitten av mars 2016 :D

Ska försöka bli bättre på att uppdatera här inne men har dåligt med batteri på telefonen så ska försöka återkomma imorgon och berätta mer om vårt lilla mirakel ????

Ha en bra kväll!!

Hej mina vänner!
nu har jag varit dålig på att uppdatera igen, har mkt att skriva om men svårt att hitta orden och komma fram till vad jag vill ha sagt, så därför det blir sådana otroligt långa hopp!

Men som min rubrik lyder så vandrar vi på en väldigt lång och krockig väg framåt och det är så otroligt jobbigt att jag känner mig inte som mig längre, utan att jag sätter upp en mask utåt och låsas att jag är med men känner egentligen något helt annat, mest frustration och orättvisa. Önskar och ber att allt ska se annorlunda ut men det gör det inte och tror att de dröjer länge till innan det blir aktuellt. Som många inte förstår så är det svårt att ha den problematiken vi har. Att vara lida av barnlösheten. Och det är så svårt att vara glad fast jag vill vara det för andra som lyckas och har lyckas men det får mig bara att känna ett hat mot mig själv! Många gånger tänker man att är det inte bara lättare att ta en enkel väg ut, att slippa behöva kämpa mer. Tycker synd om min älskade man för han har inte valt detta. Han förtjänar inte detta, han förtjänar bättre! Men när vi gifte oss så sa vi i med och mottgång och detta är ju verkligen en mottgång. Men de är inte lätt för honom att förstå och det är inte lätt för mig att förklara för honom hur man känner och tänker. Att berätta om rädslan om den kampen som ligger framför. Att jag är rädd att stå själv i det med alla sprutor och mediciner jag ska ta.

Vad ska ta mig till? Vet inte hur jag ska lyckas!?

Förlåt för ett långt och rörigt inlägg!
Och ni mina vänner som läser och har lyckas vill jag be om ursäkt till att jag inte visar glädjen, det är inte ert fel utan det är mig och mitt självhat som dyker upp! Förlåt förlåt förlåt!!!


Massa kramar A.

Som titeln lyder så ger jag upp nu för jag orkar inte verkligen inte kämpa mer!!! Jag vill inte!!! Varför händer allt mg?!

Som många redan har skrivit ut så har min älskade faster somnat in, allt gick så otroligt fort att vi inte riktigt kunnat hänga med i svängarna. Men nu är hon förhoppningsvis fri från smärtan! Saknar dig älskade faster men du har de bra där du är nu <3 

Något positivt i allt de tråkiga är att de 2 intervjuer jag har vari på har gått jättebra, väntar svar på flrsta men andra så ska jag börja gå bredvid på tisdag och de ser jag framemot! :-)  ich ett annat jobb ringde idagockså och var intresserade. Två timanställningar och de jag ej hlrt om var ett långtidsvik, en timanställning och sommarjobb så får se vad so händer när de rnger! :-) 

Nä nu får jag lägga mig och ta de lugnt för mår fortfarande inte hel hundra, vill må bra nu!!!! 

Puss och kram little friends <3

Jag tycker faktiskt att jag är ganska duktigt, gjorde min egna header i paint, den är inte helt perfekt men mig gör det inget för jag är nöjd ändå! Tycker de blev ganska cool, men får lära mig mer och avancera tills nästa byte haha, men klockan är snart 1 och jag pallar inte kludda mer.

Idag (igår) hade vi bara en lugn dag då vi varit vid huset och jobbade hela dagen och fixat, ja inte jag utan mannen min och mina svärföräldrar som vart här och hälsade på. Jag fick ju besöka vårdcentralen igen, andra gången då. Sänkan var 27 denna gången och 20 från första besöket. Blir nog ett besök till vrådcentralen denna veckan också då jag börjar nu få ont i halsen och i ena örat. Jag pallar inte mer nu, vill vara friskt.

Ja just många av er vet ju inte vad jag menar med huset men de är så att vi ska hyra ett hus och då har vi fått renovera lite i det såsom måla, lägga nytt golv och tapetsera. Inte i alla rum, de rummen som vi renoverar är köket, en liten "hall" och ett av sovrummena. Före och Efter bilder kommer upp så fort vi är färdiga! :D Och nu är det inte långt tid kvar innan vi flyttar in, de är ungefär bara 2 veckor. Kommer inte vara klar med renoveringen men tar efter hand vi kan och kan få lite hjälp med de sakerna vi inte riktigt klarar av själva! :D

Idag (imorgon måndag) beror på hur man ser det så ska jag på en arbetsrekrytering på ett jobb jag sökt, hoppas att på att det ska gå bra är så nervös inför detta men samtidigt ska det bli kul.  :)

Känsliga läsare varnas! (vill ni inte läsa om det min blogg delvis handlar om så sluta läs nu)

Börjar också bli nervös inför den här spolningen som ska göras. Ska ringa till gynmottagningen min första mensdag så ska jag få en tid ungefär 1 vecka senare. Men de jag har läst och hört så kommer det göra ont, men de är väl bara att gilla läget! De viktigaste är att vi får veta fullt ut vad som ska hända härnäst efter det.

Nä nu måste jag sova annars sover jag bort hela dagen i morgon och då missar jag ju rekryteringen och de vill jag ej göra! SÅ nu lämnar jag er folket! Godnatt och sov gott!

Kramar Angelika

Tycker min blogg är fruktansvärt tråkigt, dags att uppadatera och fixa till men vet inte hur? Någon som kan hjälpa mig? Kanske något bra program man kan lära sig eller någon som är duktigt på att fixa och har lust att hjälpa till??