Såja efter 30 minuters kö kom jag äntligen fram till vårdcentralen och nu fått en tid till 11:45 så får se om jag nu kan få hjälp mot min räliga hosta, jag orkar verkligen inte mer efter nästan tre veckors hosta är nu kroppen utmattad då jag ej fått mkt sömn, hostat väldigt mkt och nyser hela tiden. Fördelen är väl att magmusklerna jobbar ;) haha nä nu ät det nog bäst att jag börjar göra vid mig så jag inte missar tiden de tar ju en liten stund att köra!!

Ses senare folket!!!

Kramar Angelika

Är så trött på denna hostan nu, har druckit 4 (läs 3) olika hostmediciner men ingen hjälper, hostar så jag kräks (ursäkta), får ingen luft och kan inte sova på nätterna och gjort ont precis överallt och har snart haft den i 3 veckor och mamma börjar bli orolig så att de inte sätter sig på lungorna. Och när jag var på vårdcentralen i tisdag (snart 5 dagar sen) sa dem blir det inte bättre får jag komma tillbaka efter helgen. Så blir nog tyvärr att jag får åka in redan i morgon (hoppas jag fall jag får en tid) för jag står ut inte ut länge. Har ju så mycket annat som måste och ska göras såsom mina intervjuer och hålla på i huset och med flytt och allt! Vill bara vara frisk nu!!!

Och inte nog med detta så mår man inte bra psykiskt heller, dröjer 2 veckor tills jag träffar min kurator igen. Och känner verkligen att jag behöver prata med henne just nu, inte så många förstår hur man verkligen mår och sen är jag väl ganska dålig på att berätta och stå för det och låtsas gärna att allt är bra, men snart känns de som allt kommer att brista och att tills slut kommer jag stå ensam kvar för att jag stött bort alla.

Fick papper igår också om den undersökningen som jag väntat på, har ju inte fått något datum ännu utan att man skulle ringa den dagen man fick mensen (förlåt för alla detaljer) och sen göra undersökningen ca efter 1 vecka, så den är man nervös över vad den kommer att visa. Hoppas allt är bra så jag kan börja med tabletterna och då hoppas och hålla tummarna på att de hjälper!

Nä nu ska jag ta tag i lite saker här hemma sen måste jag försöka sova. Ska upp tidigt i morgon och ringa/åka till vårdcentralen och sen till huset (eller tvärtom på ordningen)

Godnatt folket, sov gott!


Kramar Angelika

Hej mina vänner!

Tänkte nu i detta inlägg berätta lite mer ihop hur det ligger till.

Ja som ni förstår namnet på bloggen så har vi drömt om en liten nu ett bra tag och fortfarande har inget hänt.

Vi började ganska tidigt av att försöka skaffa barn så jag har/haft cellförändringar sedan jag var 19 år och fick då också reda på att jag har detta virus som man får livmoderhalscancer av, drf rekommenderade min läkare att vi inte skulle vänta allt för länge efter vi gift oss med att skaffa barn för att det skulle kunna ta långt innan vi blev gravida och så är det, efter ett år och inget hade hänt hörde vi av oss till en privatklinik för att utreda oss men fick ingen vidare hjälp där. Idag har det gått två år sedan vi började försöka och är vi är väl nästan i slutskedet av den andra pågående utredningen om varför vi inte blivit gravida och det var ju pågrund av mig som jag skrev i förra inlägget så har jag en sjukdom som heter PCO (vill ni veta vad den handlar om så kan ni kan kolla på 1177, för där förklarar de nog bättre av vad den handlar om) och den gör att jag inte kan bli gravid utan medicinsk hjälp. Så nu väntar vi på att jag ska göra en undersökning (förmodligen den sista) där de kommer spruta om kontrast i min livmoder och då kolla via ultraljud hur min livmoder och hur mina äggstockar och äggledare fungerar och om de fungerar som de ska. Gör de det så sa läkaren att jag skulle börja äta några tabletter som heter pergotime (googla också på dessa, för jag kan intr riktgt förklara hur de funkar) men funkar inte livmodern. Äggstockarna och äggledarna som de ska kommer de att bli IVF alltså provrösbefruktning och de blir de en sådan stor och lång process att jag vet inte om jag orkar göra det så mina förhoppningar och önskningar är att allt ska fungera så vi kan börja på pergotime och då har vi förhoppnings vis en bebis i slutet av detta året eller i början av nästan! Och vi längtar ju så efter att få bli föräldrar och har gjort de sedan den dagen vi beslutade att vi skulle försöka bli gravida även om vi inte varit gifta så länge! Men nu äntligen känns fde som allt faller på plats för vår del med att jag är färdig med skolan, körkortet och har ickså snart förhoppningsvis ett jobb, så nu saknas de ju bara detta lilla livet som kommer göra allt fantastikt. (Ja jag vet att de inte alltid är lätt med ett barn)

Förlåt för ett rörigt inlägg men behövde väl mest bara skriva av mig lite!!!

Kommer snart tillbaka!!!

Kramar Angelika

Tack för all respons på mitt förrän inlägg, det värmer verkligen att ha så många som bryr sig om en. Att vi inte står ensamma i detta. Tack så mycket till alla er??

Idag blir ännu en hemma sittardag, skulle egentligen kört till min syster men hon ville inte jag skulle komma för att de skulle bli mer oväder i eftermiddag, förstår ju att hon bara vill vara rädd om mig! Men tråkigt ändå för jag ville ju hitta på något idag annars kommer jag bara sitta och tänka på de här beskedet. Som jag inte riktigt kan bestämma mig är någon positivt eller ett totalt bakslag!
Funderar på om tabletterna kommer att hjälpa (jag ska äta lite längre fram) eller inte. Hjälper inte dem så lär det bli IVF och då är det 40%chans att de skulle lyckas och de är ju inte mkt! Så tankarna går fram och tillbaka men är de så att tabletterna funkar ökar det också chansen att det blir tvillingar/trillingar och då har jag verkligen fått mer än jag önskar mig, hur ska jag i såfall klara det? Det kommer bli totalt kaos i såfall. Och mannen skulle inte bli förvånad om de skulle bli tvillingar, för han har alltid sagt att han tror det blir det bara för ATT haha. Men de är bara att vänta och se. Men denna väntan, jag vill inte vänta mer. 2 års tid är länge nog!

Nä nu får jag väl försöka göra lite nytta istället för att bara tänka, försöka dra mig ur deppandet, i allafall för en stund!

Ha en bra dag så hörs vi väl senare! // Angelika

Ja de är dem verkligen och jag hoppas jag inte behöver vänta så länge till! ??

Jag börjar med en del av mina tankar och det är väl att jag funderar på att äntligen låsa upp bloggen! Att de är dags att visa för de som inte vet vad jag känner får reda på det. Att stå för mina känslor, att stå för vad som är fel med mig. Jag kan inte hjälpa mina svårígheter. Och inte de som läkaren berättade för mig/oss igår.

Det är så här att anledningen till att jag inte kan bli gravid är för att jag lider av någontsom heter PCO och jag kan inte bli gravid utan medicinsk hjälp.

Här nedan länkar jag in till 1177´s hemsida med info till er Som inte vet vad PCO är. 

http://www.1177.se/Jonkopings-lan/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/

Då är dagen här, dagen som man fasat lite för! Jag är lite rädd för vad som komma skall, för vad som ligger framför! Idag är det sära läkarbesöket som jag skulle på. Där jag inte riktigt vet vad som händer. Men enligt barnmorskan ska de bli en gynekologisk undersökning (det har jag gjort så många gånger förut så den biten är ingen fara), men skulle tydligen spolas och sen få höra utlåtandet vad som är fel på mig, varför jag inte kan få bli mamma! Jag har mixade känslor där jag både vill och inte vill veta! Men ska väl bli skönt att veta så man slipper gå och vänta längre! Hoppas allt går som vi vill idag!

Nej nu ska jag ta och göra lite måsten innan det är dags för sjukhuset! Ha en bra dag mina vänner, jag berättar när jag kan och orkar!

// A...

Min väntan är kanske över! Fick mail idag om att jag var välkommen på en arbetarekrytering!!så nu är det bara att hoppas och hålla tummarna! Vill verkligen komma igång och jobba nu igen är så trött på att bara gå hemma hela tiden! :)

Som rubriken lyder, när är det min tur att få känna på den stora glädjen att få ett plus på Stickan? Att få kunna berätta glädjen för mannen att vi ska ha en bebis!? Och sedan få berätta för våra nära och kära att nu är det äntligen vår tur! Min tur att få handel här lilla livet i min mage, att få känna den växa, första sparken, ultraljud! Ja allt som hör en graviditet och bebis till? Jag känner en sådan stor avundsjuka på många i min närhet just nu som har och får uppleva denna glädjen nu.

Kan man både glädjas och vara avundsjuk?

Denna väntan! Längtan blir ju inte mindre kan jag lova.

Jag försöker att hitta på annat så jag inte tänker på det, men just nu är det inte lätt med huvudsysslan jag har (arbetslös), vill bara börja jobba och få andra tankar och kanske lägga denna längtan bakom mig! Många säger att sluta vänta på det så kommer det! Men de är inte lätt just! Jag vill men jag kan inte! Känns som jag har så många krav på mig med allt som hör vardagen till att jag orkar inte mer. Inland vill jag bara ge upp och lägga mig ner och försvinna! Men kan inte göra det, är inte rätt mot dem som står mig nära, utan de är bara att bryta ihop och sen börja om igen och ta sig i kragen och resa sig upp igen. Jag är van vid att ha de jobbigt, tack vare mitt handikapp (mina inlärningsproblem) så får jag kämpa mer än vad många behöver, jag har fallit många gånger pågrund av de men jag har alltid rest mig upp igen och starkare på andra sidan även om jag inte kunnat se de då, kan jag se de ett tag efter! Som med skolan och mitt körkort till exempel! Skam den som ger sig! Men de känns inte som de ska gå vår väg med våran dröm om en liten!

Ja jag vet att de finns andra vägar och alternativ till en liten! Men kan jag verkligen älska ett barn som ej burit på själv lika mycket som om jag burit det?

Hmm livet är svårt med stora frågor. Får försöka tänka positivt! Finns ju dem som blivit gravida efter denna spolningen jag snart ska genomföra (för att se om mina äggledare är för trånga) så får hoppas på att detta blir min tur då!

// A